Lyckostrategier Resultat

Blev jag lycklig på 100 dagar? – Dag 100 (Del 1/3)

Tina Löfström Leave a comment

Kan man bli lycklig på 100 dagar? För ca. 3 månader sedan bestämde jag mig för att finna svaret på den frågan och det ledde mig in på ett ganska udda, men lyckligt äventyr. Målet har hela tiden varit att se om det går att bli verkligt, innerligt lycklig på 100 dagar. Jag har därför under 100 dagar testat massor med olika lyckostrategier för att se om de kan ta mig närmre målet. (Del 1/3).

Dessa lyckostrategier har inte fungerat:funkar inte

Dessa lyckostrategier har fungerat:

Mina bästa lyckostrategier?

Sårbarhet – Det är verkligen en häftig känsla att visa upp alla sina vinklar och vrår och att få njuta av kärleken och värmen som det för med sig!

Koppla ner (med måtta) – Det är mycket som pågår, som jag missat när jag haft näsan i min smartphone. Att titta upp har fört mig närmre mina medmänniskor och jag känner mig mer harmonisk.

Tacksamhet/Njutning – Denna kombination är oslagbar och kan piffa upp vilken grå, dålig dag som helst! Jag älskar att njuta av allt som livet har att erbjuda och jag är så oerhört tacksam för att jag har möjligheten att göra det!

Kommentera

Blev jag lycklig av mål? – Dag 99 (inlägg 2)

Tina Löfström Leave a comment

Jag har haft ett riktigt flow i målsättandet. Det har varit så enkelt att formulera autentiska mål när jag drömt om min bästa tänkbara framtid. Dessa två övningar har gått oerhört fint ihop!

Att sätta själva målen var alltså inte en särskilt svår uppgift. Svårare var det att arbeta mot dem men väldigt berikande.

Svårt är det för att mål kräver ett visst fokus. Jag märkte att det är enklare att hålla fokuset när de mål jag satte gick i linje med mina innersta önskningar och känslan av kall. Att arbeta mot mål handlar i mångt och mycket om att göra val. Antingen att välja att gå på ett visst spår, en viss impuls eller en känsla eller att välja att inte göra det. Därför har jag haft en stående punkt i mina dagliga mål: Att göra val som går i linje med mina mål. Linjen är inte alltid glasklar. Ibland har jag behövt tänka både en eller två eller 20 steg för att fundera ut hur just detta val gör att jag kommer närmre mina livsmål. Jag är också säker på att jag gjort ”fel” val många gånger. Det spelar dock ingen roll för i det stora hela så kommer de ”rätta” valen att överväga och föra mig i rätt riktning.

Berikande har det varit för att jag har haft en ständig känsla av åstadkommande. Alltså att jag lyckats med saker jag velat göra och företagit mig. Den känslan gör att jag är starkare i min tilltro till min egen förmåga och att jag vågat gått ur min comfort-zon oftare. Det är riktigt maffigt att hela tiden se hur jag tar steg efter steg mot målen! Jag har tack vare det en stark känsla av meningsfullhet. Jag känner att jag bidrar till världen på mitt lilla sätt. Och det är alla dessa saker kombinerat som gör att jag är lyckligare.

Blev jag lycklig av mål?
Japp!

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av meditation? – Dag 99 (inlägg 1)

Tina Löfström Leave a comment

Alltså detta är verkligen den svåraste delen av lyckotestandet. Jag har verkligen fått träna på att hålla tankarna i schack! Men det är väl också det som är grejen med meditation. Alltså att hålla tankarna i schack och att skapa inre ro.

Min upplevelse är att det är enklare att testa en guidad meditation i början. Då kunde jag hålla koncentrationen på den som höll i meditationen, vilket gjorde att tankarna inte vandrade iväg lika lätt. Jag testade också utan guide, att sitta ensam och träna på att koncentrera mig på min andning, och det var väldigt svårt. När jag säger svårt så menar jag klurigt men helt klart genomförbart!

Jag visste sedan innan att det kommer att ploppa upp tankar hit och dit, vilket gjorde att jag inte alls blev förvånad när det hände. Med den vetskapen hanterade jag de uppkomna tankarna med ro och bad dem vänligt men bestämt att dra dit pepparn växer och gick tillbaka till att koncentrera mig på andningen igen. I början hände det VÄLDIGT ofta att jag började tänka på annat, men ju mer jag mediterat desto enklare har det blivit!

Jag ser alltså stora resultat på en mycket liten tid!

Blev jag lycklig av att meditera?
Ja! Det är verkligen slående hur fort jag märkt effekter och hur starka effekterna är. Jag känner att jag är mer närvarande i alla sammanhang. Jag lyssnar bättre, kommer med bättre reflektioner i samtal med andra och jag har en starkare medkänsla för de jag möter. Det där med medkänslan har varit så oerhört påtagligt, då jag skrattat med och snyftat till historier som jag hade reagerat så på innan och inte kunnat hantera särskilt bra just därför. Medkänslan gör att jag har lättare att bemöta andra, då jag faktiskt känner med dem på ett helt annat plan!

Jag upplever saker starkare. Jag blir mer glad när jag hör en bra låt och mer lugn av att höra Daniels andetag bredvid mig i sängen. Jag tänker att meditationen skapar ett förstoringsglas åt mig. Det förstorar upp alla de vackra stunder jag har, vilket gör att jag inte bara springer förbi dem i all hast och iver. Jag är alltså mer i nuet.

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av att drömma om framtiden? Dag 98

Tina Löfström 1 Comment

Uppdraget var att visualisera min absolut bästa tänkbara framtid. Under 5 minuter varje dag har jag därför antingen skrivit ner mina drömmar och önskningar, målat dem eller tänkt dem.

De första gångerna jag skulle göra detta var riktigt kluriga. När jag satt igång med dagdrömmandet vaknade nämligen det ”sunda” förnuftet till. Ja, jag skriver sunda inom parentes. Jag har nämligen märkt att mitt sunda förnuft är ganska osunt och en smula gnälligt. Förnuftet började nämligen att klanka ner på mina spännande visioner genom att se till att jag började fundera över alla de sätt som visionen inte skulle kunna bli verklighet. Där satte jag dock stopp och vinkade hejdå till förnuftet.

Drömmandet fortsatte och här sitter jag nu och är både lite klokare och lite lyckligare. Förutom att det är riktigt härligt att bara drömma sig bort till sandstränder, stora föreläsningssalar och bokkontrakt så har drömmandet fått mig att känna mig lycklig när jag tänkt på allt detta.

Klokheten har kommit av att jag blivit väldigt mycket mer medveten om vad som rör sig i mitt huvud och om vad jag verkligen drömmer om. Alltså de där innersta, svåråtkomliga och lite ljusskygga drömmarna och visionerna. De kom nämligen fram när jag avverkat det stora huset, poolen, palmerna, städhjälpen, med mera. När de materiella drömmarna var genomdrömda så märkte jag ganska snart att de egentligen inte hade så djup förankring. Istället kom drömmar om meningsfullhet, lycka och kärlek. Och tanken om vad jag behöver för att känna och uppleva detta. Vad som gör att mitt hjärta slår volter i bröstet och att mungiporna seglar uppåt.

Det är också drömmandet som fått mig att börja ta små, små steg framåt i rätt riktning. Det visade sig nämligen vara bieffekten av drömmandet: En riktning. En kompass som ser till att jag håller rätt kurs.

Blev jag lycklig av att drömma om framtiden?
Ja! Så otroligt berikande!

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av att minnas? – Dag 97

Tina Löfström 1 Comment

Sedan Dag 86 har fem minuter av mina vardagsbestyr bestått av att minnas. Jag har för det mesta suttit eller gått omkring och tänkt tillbaka på sekvenser ur mitt liv.

Jag har tänkt på när jag och Daniel började inse att det nog skulle bli vi. På den pirrande känslan som uppstod i kroppen när vi kysstes första gången och när jag i eufori cyklade hem en småkylig, lite disig septembermorgon med ett leende på läpparna efter att ha spenderat en hel helg i hans sällskap. Eller då Daniel väckte mig en morgon med budskapet om att hans föräldrar stod utanför på parkeringen. Då jag i panik sprang runt som en dåre efter att ha insett att jag inom två minuter, nyvaken och förvirrad, skulle få träffa mina svärföräldrar för första gången!

Jag har tänkt på hur jag som barn satt vid matbordet hemma hos mormor och studerade tallrikarna. De var typiskt 70-talistiskt Crème brûlée-bruna (som bränt socker) och hade ett ganska speciellt mönster längs kanterna som påminde om ärtsoppa. Jag minns att jag brukade sitta och dra fingret längs ärtsoppemönsterkanten och än idag vet jag precis hur det kändes i fingret av att göra det.

Jag har tänkt på min bästa barndomskompis och alla våra fina stunder ihop. Hur jag ÄLSKADE att komma hem till henne och leka och ännu mer hur underbart goda bullar hennes mamma bakade.

Blev jag lycklig av att minnas?
Ja!  När jag tänkt tillbaka har jag funderat på hur det kändes just där och då och försökt att återuppleva dessa känslor. Det har jag lyckats med utan ansträngning, för med minnet har det kommit en flod av upplevelser, känslor, smaker, ljud och dofter som fullkomligt sköljt över mig. Jag har skrattat, gråtit, rodnat, lett och fnissat. Jag har fått uppleva harmoni, eufori, glädje och sorg genom att tänka tillbaka på alla dessa små, små stunder i mitt liv. Jag har tänkt på hur minnena format mig och ännu formar mig, vilket såklart ökat min självinsikt.

Att tänka tillbaka på mina minnen har varit som balsam för själen. Jag har verkligen insett vilken fantastisk skattkista med glädje (skrattkista?) jag har. Återvinning när den är som bäst!

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av att bete mig lyckligt? – Dag 96

Tina Löfström 2 Comments

Jag har testat hur kroppen skapar lycka genom att bete mig lyckligt. Jag har testat att le i tid och otid, gå självsäkert, skratta och fnissa på beställning, osv.

Min upptäckt? Skratt och leenden smittar. Det är så smittsamt att det till och med smittade mig själv. Oavsett om leendet/skrattet eller kroppshållningen var äkta eller inte så kände jag mig faktiskt gladare och mer energifylld av att göra det. Effekten höll dessutom i sig under lång tid och gjorde att jag hade närmre till nästa skratt och glada känsla i nästa skede.

Om jag ler på låtsas, så börjar jag tillslut le på riktigt och när jag ler på riktigt börjar det hända otroliga saker i kroppen min:

Blev jag lycklig av att bete mig lyckligt?
Ja! Helt otroligt ju!

image

Kommentera

Blev jag lycklig av semester? – Dag 95

Tina Löfström Leave a comment

Forskningen säger att folk är lite lyckligare under semestern. Men redan efter ett par dagar på jobbet så har lyckonivåerna gått tillbaka till normalnivå. Mest lycka kommer dock av att planera semestern och att ha förväntningar inför ledighetstiderna!

Jag har verkligen haft en fantastisk ledighet och jag ska inte ljuga, det känns liiite motigt i kroppen av tanken på att jag ska komma in i jobbrytmen igen. Den är helt klart annorlunda än semesterrytmen. Därför är det viktigt att låta kroppen och hjärnan vänja sig vid lite rutiner och vardag igen. Det är klart att man ”glömt” bort lite hur det är att jobba när man inte gjort det på en månad!

Blev jag lyckligare av semester?
Helt ärligt så var det riktigt svårt att komma in i semesterstämningen. Jag hade det ganska tråkigt och var rastlös de första dagarna och det slutade med att jag ”smygjobbade” en del.

Dock blev jag ”intvingad” i semesterlunket när jag testade det enkla livet. Då började jag på riktigt uppskatta ledigheten. Mycket tack vare att det fanns mycket att pyssla med där ute mitt i ingenstans. Och detta har varit genomgående under hela tiden. De dagarna jag bara gjort ingenting så har jag längtat efter jobbet igen, men de dagarna jag haft fyllda med skojiga aktiviteter har fått mig att älska ledigheten. Så ja, semestern har gjort mig lycklig för att jag kunnat fylla den med en massa roliga aktiviteter. Dessa upplevelser är fina minnen att ta med i framtiden och passar perfekt att plocka fram en kulen höstdag. Men slutsatsen är ändå att jag nog inte skulle klara av att ha semester jämt och behöva fylla dagarna med aktiviteter heeela tiden. Därför får semester godkänt som kortsiktig lyckokick, men underkänt som lyckostrategi.

funkar inte

All in på jobbet imorgon alltså! 😀

Kommentera

Blev jag lycklig av att träna – Dag 93

Tina Löfström Leave a comment

Dag 38 startade mitt testande av träning som lyckostrategi.

En sak som jag kom underfund med ganska snabbt var att om det är kul så gör jag det igen. Därför så har jag enbart gjort saker jag tycker är roligt för att hitta en äkta och genuin glädje inför tanken på träning, vilket inte funnits där innan. Jag slutade därför att räkna träningen i tid, som jag inledningsvis gjorde och har istället börjat mäta på en skala 1-10 hur roligt det är och hur jag känt mig efteråt. Det har gett riktigt bra resultat i form av en entusiasm inför träningen!

Mitt mantra har blivit att göra det när andan faller på. Sen om det handlar om att jag kör lite modern dans i vardagsrummet för att det kommer en härlig låt på tv eller om jag skuttar lite extra när jag går är mindre viktigt. Ungefär såhär kan det se ut när jag dansar loss:

Jag har också kört yoga och tränat min balans (jag har blivit grym på en pose som heter trädet!) och jag har cyklat, promenerat, simmat och joggat. Likväl så har spontan-sit-ups och andra gymövningar blivit en del av vardagen. Detta har kommit sig av att jag tillåter mig själv att bara göra kanske 3 stycken sit-ups istället för att tänka att det ändå inte gör någon skillnad – för det gör skillnad! Detta har gjort att träningen inte längre är ett sånt stort projekt. Jag behöver inte ha en timme avsatt tid för att hinna. Då är det mycket enklare att sätta igång. Många gånger blir det dessutom många fler än 3 stycken och dessutom i ett härligt flow!

Blev jag lyckligare av att träna?
Ja, märker direkt hur kroppen svarar på rörelser genom att boosta på med en massa lyckokänslor.

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av att leta glada ansikten? – Dag 92

Tina Löfström Leave a comment

Sedan Dag 63 har jag spelat ”leta-glada-ansikten-spelet” i 5 minuter varje dag. Appen, Psych me up, har fungerat kanon. Till en början var det verkligen svårt. Jag fick verkligen koncentrera mig och leta noggrant. Jag kom på att det är bättre att kolla på ögonen istället för munnen i jakten på den glada personen. Nu hittar jag den oftast jättesnabbt, så jag har verkligen hjärntränat mig till att hitta glädjen!

wpid-screenshot_2014-07-02-23-23-38.png

Jag har märkt att jag letar glada ansikten även i verkligheten. Den insikten kom när jag var på loppis en dag och gick och tänkte att ”detta var ju ett trevligt ställe, alla ser så glada ut”. Då insåg jag att jag ”ser upp” oftare. Jag tittar mer på människor, lyfter blicken och möter den hos andra. Men jag insåg också när jag verkligen såg mig omkring att ”alla” inte alls var så glada. Tvärtemot så uppmärksammade jag de glada. Det var en riktigt häftig stund!

Jag blir inte lika påverkad om någon annan ser sur eller arg ut, vilket är skönt. Ofta så ser människor lite småsura eller arga ut när de är avslappnade eller tänker. Att då läsa av det som ilska är ju jättedumt, eftersom vi tenderar att adoptera andra människors känslouttryck och därför reagerar negativt. Bättre då att adoptera de glada känslorna och det har jag lättare för nu, tack vare spelandet!

Blev jag lycklig av att leta glada ansikten?
Ja, jag tycker mig definitivt märka en skillnad.

funkar

Kommentera

Blev jag lycklig av förlåtelse? – Dag 91

Tina Löfström Leave a comment

Förlåtelse. Shit, vilken svår sak. Jag har både hatat och älskat denna strategi.

Mitt uppdrag var att skriva ett förlåtelsebrev. Jag har sedan dess skrivit två sådana. Ett som är för privat för att dela i bloggen och ett som handlar om en händelse som inträffade när jag skulle ta studenten.

Efter att ha skolkat en hel del i gymnasiet, bestämde jag mig för att ordna upp saker å ting. Jag kämpade riktigt hårt för att läsa upp mina betyg och satt säkert 16h/dag och pluggade. En av mina klasskompisar, som kommit att bli en riktigt god vän, gjorde dock något som jag haft riktigt svårt att släppa/förlåta sedan dess. Det framkom att hen fuskade – riktigt ordentligt – och gick ut med finfina betyg som hen inte förtjänade. Detta är inget jag tänkt på varken dagligdags eller månatligen. MEN när tanken kommit upp så har jag upplevt en himla massa arga känslor. Därför tyckte jag att detta var en perfekt grej att skriva förlåtelsebrev om. Sagt och gjort.

Blev jag lycklig av att förlåta?
Jag skrev brevet. Jag fick ut all min ilska, sorg och framförallt besvikelse. Det var så himla skönt! Jag har ingen kontakt med personen i fråga idag, så denne lider inte av att jag går och surar över detta. Alltså så straffar jag bara mig själv, som faktiskt haft dessa känslor i mig genom alla dessa år. Att då släppa lös dem och för sista gången bearbeta dem och slutligen gå vidare har varit helt underbart. Istället för att få onda ögat när jag tänker på det, får jag nu en medkänsla och ömkan inför det som måste ha fått hen att gå så pass långt.

Alla de negativa känslor jag vänt till positiva är helt klart värt tiden och stormen de kom med. Nu känner jag mig mer harmonisk, jag kan utan tvekan säga att jag skulle bete mig trevligt om jag mötte personen i fråga, och jag känner helt ärligt att ”stackars hen”. Alltså har jag gått starkare och lyckligare ur denna strid!

 

funkar

Kommentera