Jag är för gammal för att… Nu är det försent.

sombrero-1082322_640

Jag är för gammal för att utbilda mig. Det skulle jag ha gjort när jag var yngre. Nu är det försent. Kvinnan som står framför mig är i 35-årsåldern och suckar uppgivet. Hon VET vad hon vill göra i sitt liv. Hennes dröm är att arbeta med ekonomi. Men hon ångrar bittert att hon inte började plugga när hon var yngre. Idag arbetar hon istället på ett jobb hon hatar. Det är i alla fall så hon beskriver sin situation.

När jag är ute och föreläser så hör jag ofta dessa ord. Av kvinnor och män. Inom alla yrkeskategorier. Det verkar inte heller spela någon roll i vilken ålder personen som uttalar orden egentligen är. Jag har träffat både 20-åringar, 30-åringar, 60-åringar och allt däremellan som tänkt likadant. Att det är försent att göra diverse saker. Att det är försent att byta karriär. Försent för att börja spela ett instrument. För sent att börja med dans. Det verkar som att många sitter där hemma i stugorna och tänker att tåget har gått medan de står kvar där ensamma på perrongen.

Dessa personer väljer bort sitt kall i livet. De säger nej till sin egen dröm, sin egen önskan. Till förmån för vadå? Rädsla?

När mannen som är 55 år säger att han är för gammal för att byta jobb (för att han snart ska gå i pension) så har han minst 10 år kvar i sitt arbetsliv. 10 ÅR! I 10 år till ska han alltså gå till ett arbete som han inte trivs med. TROTS att han vet vad han hellre skulle velat göra. I 2 260 dagar ska han kliva upp ur sängen och spendera 8 timmars arbetsdag på en plats där han inte trivs. I 18 080 timmar ska hans kollegor behöva arbeta ihop med någon som egentligen inte vill vara där. Som gnäller över att han ogillar sitt jobb. Som räknar minuter tills arbetsdagen är slut.

Vi lever inte bara en gång – vi lever hela tiden” sa en vis kvinna en gång. Och det stämmer så väl. Vi lever hela tiden. Livet tar inte slut bara för att vi åldras. Livet stannar inte bara för att vi missade ett tåg. Det kommer att komma ett nytt tåg. Och ett nytt. Och ett nytt. Men så länge vi gömmer oss bakom vår ålder så kommer tågen att fortsätta swischa förbi oss. Och kvar står vi på perrongen. Upptagna med att tänka att det är försent. Men det är fel.

För det är aldrig försent.

 

Lycka till!
Tina Löfström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.