Varför händer allt dåligt alltid mig?!

saw-790214_640

Jag hade precis lagt på telefonen och fått dagens tredje dåliga besked och höll på att bli galen av frustration. Dagen hade kantats av misslyckanden, irritationsmoment och jag fullkomlig osade av trötthet på ALLT. Jag satt en stund och tyckte synd om mig själv, klagade och ojade. Mitt i eländet hör jag mig själv utbrista ”Varför ska allt dåligt ALLTID hända mig?!”.

I en tid då jag som mest behövde en kärleksfull tröstande approach mot mig själv, tog jag alltså istället fram sågen och sågade mig själv vid fotknölarna. Jag generaliserade några enstaka händelser till att bli ett helt liv kantat av olycka. Som jag alltid drabbades av. Blev jag tröstad? Nä, snarare tvärtom.

Efter den här händelsen har jag uppmärksammat att detta beteende är ganska så vanligt. Lite varstans går folk omkring och sågar: ”Jag är som en magnet som drar till mig all skit”, ”Mitt liv är skit, det spelar ingen roll vad jag gör”. Människor som annars är trevliga och godhjärtade varelser, blir illvilliga demoner när de bemöter sig själva i svåra stunder. Saker de aldrig skulle säga till sina närmsta vänner, familj eller barn i samma situation, är okey att säga till sig själv? Varför? Vad hjälper det?

Jag tror inte på att ta fram sågen när det tufft i livet och har tack och lov inte gjort det fler gånger efter den gången. Jag tror att en mjuk, varm filt och en kopp choklad är en mycket bättre approach. Att trösta sig själv på samma sätt som man skulle tröstat sin bästa vän. Att tala med sig själv som man talat med sin kärlek om denne haft det svårt. Med ett stort inlyssnande, medkännande och trösterika ord. Med kärlek, förståelse och värme.

Livet kommer att ha kassa stunder och då vi behöver oss själva, mer än någonsin.

 

/Tina Löfström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.